Fördjupningskravet

När högskolepropositionen behandlades fattade riksdagen som bekant beslut om att behålla fördjupningskravet i kandidat- och magisterexamen. Med anledning av riksdagsbeslutet har utbildningsdepartementet nu skickat ut förslag till ändringar i högskoleförordningen på remiss. Departementet konstaterar att riksdagen i sitt beslut inte omnämnt masterexamen, formulerat beslutet så att fördjupningskravet i magisterexamen är 80 poäng trots att examen bara omfattar 40 poäng, samt formulerat kravet på tre olika sätt, som fördjupning i huvudsakligt område, i huvudämne eller i kunskapsområde. Departementet säger det inte i klartext, men slutsatsen är oundviklig: riksdagsbeslutet är sällsynt slarvigt hopkommet.

Hur har det blivit så här? Högskolepropositionen är resultatet av en genomtänkt analys av de internationella Bologna-överenskommelserna och flera års omfattande arbete av tjänstemännen på utbildningsdepartementet. Fördjupningskravet kan uttryckas i de nya examensbeskrivningarna och behöver därmed inte särskilt specificeras. Men vi har en minoritetsregering och en riksdagsmajoritet ser ett tillfälle att demonstrera sin omsorg om kvaliteten i den högre utbildningen: fördjupningskravet måste behållas! Några hastigt och illa hopkomna formuleringar antas som riksdagens mening.

Departementet har gjort det bästa av situationen och föreslår formuleringarna: kandidat/magister/master-examen uppnås efter att studenten fullgjort kursfordringar om 180/60/120 högskolepoäng med viss inriktning som varje högskola själv bestämmer, varav minst 90/30/60 högskolepoäng skall avse fördjupning inom det huvudsakliga området för utbildningen. Högskolans (självklara) rätt att själv bestämma över utbildningens inriktning betonas och fördjupningskravet definieras i relation till det huvudsakliga området, vilket är den bredaste av riksdagens tre formuleringar. Vi bestämmer också själva vad som menas med huvudsakligt område.