Forskningsfusk

Forskningsfusk tas upp idag i på DN Debatt. Författarna menar att detta fått stor spridning och de talar om en ”lång rad fall” och att ”vi sannolikt bara ser toppen av ett isberg”. Antalet forskare och publikationer ökar för varje år. Det är inte konstigt att det då upptäcks ett antal fall av fusk. Men att därifrån påstå att ”vi har fått en forskarkultur som tummar på hederligheten”, som artikelrubriken lyder, är en stark överdrift och enligt min mening ett ogrundat påstående till skada för forskningen. Författarna efterlyser en central kontrollfunktion. Vetenskapsrådet eller någon annan central instans ska utreda misstanke om fusk, och inte universitetens fakulteter, vilket är den gällande ordningen. Jag tror inte heller på detta. Universiteten och högskolorna har dessutom redan möjlighet att vända sig till Vetenskapsrådet med begäran om utredning, om det finns en välgrundad misstanke. En annan sak är att vetenskaplig etik och metod bör få ett betydligt större utrymme i utbildningen. På den punkten håller jag med författarna.