Professorsbefordran av forskare

Jag har besökt två kemiinstitutioner idag, Analytisk kemi och Biokemi och biofysik. Kemi är ett av universitetets styrkeområden. Biokemi särskilt biologiska membraner är ett av våra ledande forskningsområden där jag gissar att vi intar inte bara en internationellt framstående utan t o m en internationellt ledande ställning. Denna styrka har lett till att våra kemiinstitutioner har betydande forskningsresurser, åtminstone i jämförelse med grundutbildningens omfattning. Det har i sin tur medfört att institutionerna har betydligt fler tillsvidareförordnade forskare än universitetslektorer.

Högskoleförordningen medger inte befordran av forskare till professor. Det är bara universitetslektorer som kan befordras till professor. Vi har flera framstående kvinnliga forskare i kemi. De är meriterade för professur både vetenskapligt och pedagogiskt men kan inte befordras på grund av Högskoleförordningens rigida utformning. Den har blivit ett direkt hinder för regeringens och universitetets prioriterade jämställdhetssträvanden för att öka antalet kvinnliga professorer.

Regelverket för anställning av lärare och forskare vid universitet och högskolor är alldeles för detaljerat och har blivit ett problem inte bara för ökad jämställdhet utan för verksamhetens utveckling i allmänhet. Regelverket övervakas dessutom av Överklagandenämnden för högskolan, som i ett fall nyligen vid Stockholms universitet till och med underkänt universitetets utformning av ämnesbeskrivningen i en utlysning. Tjänstetillsättningar måste anförtros universitet och högskolor själva, precis som för andra myndigheter, detaljstyrningen i Högskoleförordningen skrotas, och Överklagandenämnden avskaffas.