Överklagandenämnden

Högskoleförordningen tvingar oss till utlysning av lärartjänster även om universitetet identifierat en viss person som ledningen av strategiska skäl vill tillsvidareförordna som professor eller lektor. Det kan handla om en lärare med unik kompetens som behövs för viss undervisning. Det kan handla om en världsledande forskare som universitetet vill rekrytera för att stärka ett visst område. Den rigida förordningen tvingar oss till smala utlysningar för att kunna genomföra dessa strategiska rekryteringar. Hela proceduren med sakkunnigutlåtanden måste därpå genomföras som ett skådespel för att upprätthålla förordningens bestämmelser.

Överklagandenämnden för högskolan övervakar att lärosätena följer högskoleförordningen. I ett fall nyligen vid Södertörns Högskola har Överklagandenämnden flyttat fram positionerna. Högskolan ville anställa en lektor med särskild kompetens. En smal utlysning och sakkunnigförfarande helt enligt förordningen genomfördes och den tilltänkta personen förordnades. En andra sökande överklagade och Överklagandenämnden undanröjde anställningsbeslutet, inte med hänvisning till något brott mot högskoleförordningen, utan för att ”högskolan i anställningsprocessen varken agerat sakligt, opartiskt eller iakttagit principen om allas likhet inför lagen”.

Jag tycker att detta är fullständigt orimligt. Överklagandenämnden har med sitt beslut saboterat högskolans planerade rekrytering. Högskoleförordningens detaljstyrning av läraranställningar och därtill en Överklagandenämnd som med denna typ av beslut griper in i lärosätenas verksamhet har blivit ett verkligt problem. Universitet och högskolor måste precis som andra myndigheter själva få ansvaret för sin personalrekrytering utan pekpinnar och tillrättavisanden uppifrån. Herr/fru utbildningsminister in spe, avveckla snarast såväl detaljregleringen i högskoleförordningen som Överklagandenämnden för högskolan!