Resurstilldelning

Universitetskansler Sigbrit Franke skrev i fredags i Upsala Nya Tidning om akuta uppgifter för en ny utbildningsminister. Det handlar om höjd studentpeng, mer än 1% av BNP i statliga resurser till forskning, fler disputerade lärare, fler kvinnliga professorer, profilering, kvalitetsgranskning, internationell anpassning, avgränsning av de olika utbildningsanordnarnas uppgifter, förbättrad samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad, och försvar för bildning och akademisk frihet. Det är lätt att instämma i det mesta och det är bra att generaldirektören för regeringens egen myndighet Högskoleverket säger ifrån, speciellt i resursfrågan.

Sigbrit Franke vill också ha ett nytt kvalitetsrelaterat resurstilldelningssystem. Hon menar att det nuvarande systemet motverkar profilering av lärosätena och leder till för stort utbud av populära utbildningar som inte svarar mot arbetsmarknadens behov. Jag har inget emot kvalitetsincitament i resurstilldelningen, tvärtom, men jag vill se hur ett sådant system ska se ut – ingen har presenterat något konkret förslag – innan jag tillstyrker det framför vårt nuvarande system som bygger på studenternas efterfrågan. Jag menar att just det är den bästa indikatorn på den framtida arbetsmarknadens behov. Avgående utbildningsminister Leif Pagrotsky har värnat om studenternas efterfrågan och jag hoppas att hans efterträdare gör samma sak.

Jag tog själv upp resursfrågan i mitt tal vid doktorspromotionen i fredags. Efteråt fick jag kommentaren, hur ska finansdepartementet övertygas om att Stockholms universitet behöver mer resurser när vi lyckats ta hem så många stora bidrag till starka forskningsmiljöer? Men det är just detta som är den viktigaste orsaken. Externfinansiärernas bidrag binder upp våra egna resurser. Påslaget för indirekta kostnader är i många fall otillräckligt och flera finansiärer kräver omfattande motfinansiering av universitetet, en del är till och med skyldiga att göra detta för vissa bidrag. Den nya trenden med stora bidrag till dagens starka forskningsmiljöer kräver höjda fakultetsanslag särskilt till de lärosäten som får dessa bidrag, om nya starka forskningsmiljöer ska kunna växa fram.