Förvaltningskostnader och omkostnadspåslag

I samband med diskussionen om omkostnadspåslag – se tidigare blogg – har flera frågat hur stora förvaltningskostnader vi har inom Stockholms universitet och hur de betalas. Förvaltningskostnaderna utgör ungefär 5.5% av universitetets totala anslag. Universitetet fördelar genom styrelsens budgetbeslut i stort sett alla anslag i sin helhet till fakulteterna som fördelar dessa vidare till institutionerna. För att kostnaderna för gemensamma ändamål, varav förvaltningen utgör cirka 3/5 (övriga 2/5 är avgifter för datasystem mm), ska kunna täckas får institutionerna sedan en faktura, det s k täckningsbidraget, vars storlek är anpassad till institutionens storlek. Den mäts genom institutionens totala lönekostnader. För nästa år utgör täckningsbidraget 15.9% av institutionens lönekostnader.

Vad händer med det omkostnadspåslag (overhead), i regel 35%, som externa finansiärer beviljar för att täcka forskningsprojektens indirekta kostnader för administration, bibliotek, datornät, lokaler, mm? Det går i sin helhet till den bidragsmottagande forskarens institution. Universitetet eller fakulteterna tar inte ut någon del av påslaget. Däremot innebär ju externfinansierade projekt en utökning av verksamheten vid institutionen och då i regel en utökad lönekostnad. Det betyder i sin tur att institutionens täckningsbidrag (se ovan) till universitetet stiger med 15.9% av den utökade lönekostnaden. För ett projektbidrag på 1 miljon kronor (exklusive omkostnadspåslaget) som i sin helhet används till lön, betyder det alltså att institutionens inkomster ökar med 350 000 kr genom omkostnadspåslaget samtidigt som utgifterna ökar med 159 000 kr genom täckningsbidraget.