Universitetsstyrelsen

Regeringen vill ta bort följande mening i högskolelagen: ”Till ordförande i styrelsen bör regeringen utse någon som inte är anställd vid den högskola som uppdraget avser.” Innebörden i denna mening är att rektor inte bör vara ordförande i universitetsstyrelsen. Dagens Nyheter vänder sig idag på ledarplats mot regeringens förslag till förändring. Möjligheten för rektor att inta platsen som styrelseordförande har också väckt mycket debatt sedan den lanserades av utbildningsministern i slutet av oktober förra året.

Jag tycker inte den föreslagna lagändringen innebär något problem. Statliga myndigheter har som regel generaldirektören som styrelseordförande och fram till slutet av 1990-talet var rektor alltid ordförande i universitetsstyrelsen, en ordning som uppenbarligen inte lett till några katastrofer. Sedan är det en annan sak att det finns flera fördelar med en extern styrelseordförande, och jag känner inte till något lärosäte som tänker föreslå något annat. Poängen med lagändringen är emellertid att den innebär minskad reglering och ökad frihet för lärosätena, frihet att välja den styrelseform man finner lämplig.

Regeringen föreslår också att högskolelagen ska modifieras så att de externa ledamöterna inte längre måste vara fler än lärar- och studentrepresentanter tillsammans. Den förändringen är också en avreglering som medger ökad valfrihet. Vår nuvarande universitetsstyrelse, liksom flera andra universitets- och högskolestyrelser, har fått förlängt mandat till och med 30 april i år. Regeringen ska utse ny styrelse från och med 1 maj. Vi avvaktar nu besked från regeringen om hur förslag till ny styrelse ska utformas.