Waldorfutbildningen

I den lärarutbildning som universitetet tagit över av Lärarhögskolan ingår också utbildning av waldorflärare. Kursplanen och kurslitteraturen har diskuterats och granskats av Lärarutbildningsnämnden respektive Naturvetenskapliga fakultetsnämnden. Nämnderna kritiserar inte waldorfpedagogiken i sig, men den tillhörande litteraturen klarar inte universitetets krav på vetenskaplighet. Därför har Lärarutbildningsnämnden beslutat att avveckla samarbetet kring waldorfutbildningen. Förespråkare för utbildningen protesterade emot detta igår i Svenska Dagbladet. Universitetets beslut återgavs också i Dagens Eko. Det hela har dock inget med Bologna-processen att göra, som insändarna i SvD antyder. Det är fakultetsnämndens ansvar att garantera utbildningens vetenskapliga kvalitet, ja faktiskt att ”sätta sig till doms” som insändarna iuttrycker det, över innehållet i den utbildning som universitetet förmedlar, och litteraturen håller helt enkelt inte måttet. Jag instämmer helt med nämndens bedömning, efter att ha tagit del av delar av kurslitteraturen. Delar av innehållet är inte bara vetenskapligt ohållbart, det är helt enkelt osant.

13 thoughts on “Waldorfutbildningen

  1. Sven Davidsson

    En pedagogik som ytterst bygger på (Rudolf Steiners) andesyner kan inte utvecklas och anpassas till verkligheten som vetenskap kan, och kommer därmed i längden bygga på garanterade osanningar. Om man verkligen vill bygga pedagogik på hur barn fungerar, dvs på utvecklingpsykologi, finns inget alternativ till vetenskap.

    Waldorfpedagogiken är full av bisarra inslag som bara blir begripliga när man inser att de bygger på andliga fantasier, som att man inte får använda färgen svart när man målar/ritar, att vått-i-vått-tekniken används till all målning, inkl. när man ritar världskartor i högstadiet (hur detaljerat kan det bli!), att barn innan sju års ålder bara kan kopiera läraren och inte kan hitta på saker själva (för att ”jaget” inte kommer in i dem förrän mjölktänderna lossnar) och att dessa barn inte uppmuntras lära saker på egen hand, att läraren inte säger att antika, fornnordiska, kristna och andra myter inte är just myter utan framställs som historia.

    Det finns många fler absurda idéer som inte ger någon tvekan om att denna pedagogik är värdelös.

  2. Bosse Wikström

    Det glädjer mej att utbildningen av waldorflärare avbryts.
    För att det finns fler saker inom waldorf än kurslitteraturen som inte är hållbart eller ens sant.

  3. Dag Retsö

    Man undrar hur litteraturen kunde hålla måttet 2002 men inte 2008. Vad har förändrats sedan dess? Kriterierna eller litteraturen?

  4. Styrbjörn Rundström

    Steiners anhängare har en mångårig tradition i landet. Hur ser deras positiva bidrag till samhället ut?

  5. alicia hamberg

    och all heder åt SU som uppmärksammar det. (Även om Lärarhögsk. borde ha förstått det för länge sedan.) Waldorflärarutbildningen går ju ut på det andliga–vilket SvD-artikelförfattarna faktiskt erkände, åtminstone indirekt (”hela personligheten”). På ungefär 100 år borde rörelsen ha kunnat prestera riktig forskning som bevisade dess förträfflighet, men kruxet är ju att det inte är så enkelt att bekräfta andliga hypoteser med resultat ute i verkligheten!

    Sven Davidsson i inlägget ovan har förresten helt rätt–det där är waldorfpedagogiken i ett nötskal!

    Hälsningar från en f.d waldorfelev och studerande vid Stockholms universitet!

  6. Peter de Voto

    Sätter man sig till doms är det väl rättvisa man eftersträvar? Var och en har sin bild och förutfattade meningar. Därför finns åklagare och försvarare utöver domaren. I RSH fallet tycks det inte givits någon chans till rättelse eller ens försvar… Är det självklart att man är rättslös?
    Jag som fått gå i en waldorfskola minns varje lektion som en händelse. Jag lärde mig massor. Jag minns berättelserna om Zeus och Oden just som myter. 1632 var historia. Att förbränning alstra CO2 och att det kunde bli förödande lärde vi oss redan på 60-talet i Waldorf. Att se hur saker hänger ihop och få en slags renässanskunskap före högskolans nödvändiga specialisering är inte fel. Steiner var geni men människa och gjorde nog massa missar. Men waldorflärarna jag mött tänkte självständigt och skapade ”sin” waldorf. Synd att inte SU vill vara med och ta till vara det goda. Lite pinsamt med alla som dunkar dig i ryggen. Är det en skråanda och en förnekelse av andra värden än naturvetenskap. Konst och humaniora och (förlåt) religion tillhör också människan. Och man ska väl framförallt bli människa?! Det tycks mig vara Waldorfs högsta målsättning. En fri, social och RÄTTVIS människa.

  7. Anna Ljunblad

    Dag Retsö: Litteraturen godkändes 2002 av LHS, inte av SU. LHS lades sedan ner av regeringen för att den inte höll måttet som högskola

  8. Johanna Hellsten

    Tack Peter De Voto för beskrivningen av waldorfskolan ”inifrån” och Mats Berglund för att du orkat reflektera och och reagera över alla de okunniga personer som här uttalar sig om ”sanning” och ”vetenskap”.
    Hur skulle waldorfpedagoger överhuvudtaget kunna ställa sig kritiskt granskande till det vetenskapliga upplägget i utbildningen, om de inte ens får ta del av det ”osanna” och ”vetenskapligt ohållbara” material som Steiner anses förmedla? Vad är det för en onyanserad bild av kunskap där alla gjuts i en form efter tidens anda? I en sådan tid och anda vaskas knappast nya, banbrytande och kreativa forskningsrön fram.

    Till alla de personer som här ser sin chans att få göra sig hörda om saker de inte är tillräckligt kunniga inom: Skaffa en blogg där era åsikter kan få komma till tals, så känns det kanske bättre sen?

  9. johanna h

    ja, jag förstår inte varför mitt tidigare inlägg inte kommit med här…kanske för att det menade att Bremer uttrycker sig väldigt avslöjande och talande för vad som får ses som ”sant” i Stockholms universitets anda. Rimmar illa med en vetenskaplig syn.

  10. Alexander Kieding

    … är titeln på Dr Steiners doktorsavhandling. Det är också en möjlig rubrik på den mest brännande frågeställningen en pedagog kan ställa sig: Hur kommer jag, som kunskapsförmedlare, fram till vad som är sant? Kan dagens naturvetenskap vara mig behjälplig här? Den har ju inga anspråk på att fastställa sanning, utan endast på att uppdatera gårdagens hypoteser till dagens, i ljuset av evidensbaserad forskning! Inte kan jag som pedagog inskränka mig till att förmedla stoff som just dagens vetenskap håller för sant (eller ”ofalskt”)? Och inte kan jag som pedagog inskränka mig till att använda pedagogiska metoder som en naturvetenskaplig forskning idag kan godkänna?

    Det som skall göras i ett klassrum har ju så mycket bredare spektrum och större djup än det som täcks av vetenskapens synfält!

    Waldorfpedagogiken har en förklaringsmodell för detta och waldorfpedagoger har en tradition på att klara av sådant. Är inte det bra och värt att värna om?

    Övertro på den dagsaktuella vetenskapens föreställningar har, historiskt sett, ALLTID straffat sig i slutänden.

    Det som räknas i slutänden är hur bra folk reder sig i livet, hur bra de förmår FORTSÄTTA sitt lärande och sin utveckling på egen hand när skoltiden väl är över. Och där har Waldorf en rätt bra track record. Om dess teori är så fel, varför kan resultaten bli så bra?

  11. Ping: demonstration för waldorflärarutbildning « the ethereal kiosk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s