Forskningspropositionen

Lars Calmfors och Arne Jarrick, båda professorer vid Stockholms universitet, skriver idag på DN Debatt om den politiska styrning av forskningen som kommer till uttryck i forskningspropositionen. De skarpa öronmärkningarna av de strategiska medlen har fått mycket kritik, och Calmfors och Jarrick uppehåller sig särskilt vid detta. Jag tycker också att dessa öronmärkningar gått alldeles för långt och blivit alldeles för snäva, särskilt med tanke på hur mycket pengar det handlar om, och att tilldelningen dessutom utgör en permanent resurshöjning. Företrädare för Vetenskapsrådet, däribland Calmfors och Jarrick själva, vilka är styrelseledamot respektive huvudsekreterare, är uppenbarligen av samma åsikt.

2 thoughts on “Forskningspropositionen

  1. N. Röhr

    I avaktan på att återuppta mina studier vid ett nytt universitet så läser jag allt intressant bla rektorns blogg!.Man blir ju lätt mörkrädd över den nya regeringens nyliberal förhållningsätt och ambitioner att skapa”toppenlisor” och”toppenpellar” med syfte att i föreställd form ”äta” upp resurser som annars skulle kunnat användas tvärvetenskapligt och till grundforskningen. I ett modernt sekualiserat vetenskapligt förhållningsätt ingår det att kunna agera koordinator mellan traditonella värden och nya -de ena utesluter inte de andra. Vilket är värst-bristande samhällsrelevans (handlar väl mer om omätbara forkningsrön kontra framtida utfall internet/externt)och politiskt formulerad arrogans? Ett mått (och tillika vetenskaplig disciplin)kallad humanekologi vore ett intressant inslag för när allt till slut summeras (summa summarum)så är det ju de faktiska vetenskapliga framgångarna som räknas inte kortsiktiga vinster i form av statspoulism och regeringverkställda styrningspropositioner.Människor vill gärna se ett paradigmskifte men inte till regeringens fördel i detta fall. . Vi får inte ha en värdeförskjutning där rättigheter förvandlas till en vara-som kan köpas av de som har mest i kassakistan. Instrumentalism och institutionalism bör bytas mot humansim och en ontologisk förvaltningsetik byggd på nya transparenta värden satt i en rättslig ram av ett aktivt utbyte mellan olikheter ,vetenskaplig grundforskning och framtida satsnigar som tillsammans utgör en helhet att verka under en moral byggd på traditionell ömsesidighet men också påmodert innovativt tänkande..Olika intressen associeras av olika moral och politiska postioner men att bara ha en aktiv sådan vore förödande vilket professorna påpekar. Som aktiv feminist i fi tycker jag mig se de politiska parallerna tydligt.! Frigörelse från de sjuka strukturerna är ett måste. Frågan är -Hur och med vilka medel ! Låt inte den stora stygga vargen äta upp rödluvan-lägg nya äpplen (läs anslag) i hennes korg…vem vet kanske bär hon framtidens sådd…!

  2. Erik Lindahl

    Istället för att klaga på att regeringen går in och gör prioriteringar av forskningsområden tycker jag vi borde vara lite mer självkritiska och reflektera över varför vi själva (både i Sverige i allmänhet och SU i synnerhet) inte i någon större utsträckning klarat av att göra omprioriteringar mellan områden.

    Det svenska forskarstyrda systemet (både på nationell och lokal nivå) leder ofta till att det enda man kan komma överens om är att alla får ungefär lika stor del av kakan som förra året, och att om man bara ökar anslagen kraftigt så kommer medelmåttiga miljöer magiskt att förvandlas till världsledande forskningsinstitutioner.

    Frågan vi kollektivt bör ställa oss är varför vi inte själva klarar av att prioritera tillräckligt, snarare än att klaga när någon annan till slut gör det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s