Riksrevisionen om basanslaget

Riksrevisionen har publicerat en ny rapport om ”Användningen av basanslaget för forskning och forskarutbildning”. Med basanslaget menas det s k fakultetsanslaget dvs det statliga anslaget för forskning och forskarutbildning direkt till lärosätena. En viktig slutsats i rapporten är att en stor del av basanslaget – för vissa lärosäten praktiskt taget hela basanslaget – går åt till samfinansiering av externfinansierade forskningsprojekt, eftersom de flesta finansiärerna inte beviljar full kostnadstäckning utan kräver mer eller mindre omfattande samfinansiering, i regel av de indirekta kostnaderna. Följden av denna ordning är att lärosätena berövas sitt handlingsutrymme för egna initiativ och satsningar. Detta är precis vad SUHF i många år predikat och det är utomordentligt bra att Riksrevisionen nu genom sin granskning konstaterat att så är fallet. Det understryker lärosätenas legitima krav på en ökad externfinansiering av projektens indirekta kostnader.

En annan slutsats i rapporten är att lärosätena har dålig överblick över hur basanslaget disponeras på olika utgiftsposter som samfinansiering av forskningsprojekt, strategiska satsningar och forskarutbildning. Det konstateras samtidigt att införandet av SUHF-modellen innebär ett stort steg framåt för en bättre överblick men rekommendationen till lärosätena är ändå att ”utveckla sin interna redovisning så att den ger bättre underlag för att bedöma risker, prioritera och följa upp basanslagets användning”. Jag instämmer.

Det finns också som vanligt i Riksrevisionens rapporter – även om det är deras uppgift – en i min smak väl nitisk kameral framtoning. Sålunda påpekas inte bara att anslagen för forskning (forskarutbildning) respektive grundutbildning ska hållas isär och att den ena verksamheten inte får bekostas av den andra – det talas också om ”vattentäta skott mellan verksamheterna” som något som bör säkras. Jag kan inte hålla med. Vad är då t ex ”forskningsanknytning i grundutbildningen”? Jag brukar framhålla för prefekter och andra ekonomiansvariga att gränsen mellan vad som är kostnader för forskning respektive utbildning är flytande och medger ett manöverutrymme i kostnadsföringen, allt i syfte att maximera kvalitet i båda verksamheterna, och det måste väl ändå vara det som är det viktigaste.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s