Svensk forskning internationellt

Gunnar Öquist och Mats Benner från Kungl. Vetenskapsakademien och Lunds universitet skriver idag på DN Debatt om hur svensk forskning tappat mark internationellt. De har gjort en jämförelse mellan Sverige och ett antal europeiska länder med avseende på publicering, finansiering, akademiska karriärvägar och ledning och styrning av universiteten. Deras slutsatser är att andelen basanslag måste höjas, karriärvägarna och rekryteringen förbättras och den akademiska ledningen stärkas. Problemet med den här typen av nationella analyser och rekommendationer är att de inte beaktar att svenska lärosäten är mycket olika till sin karaktär. Allt är inte dåligt och allt är inte bra på de enskilda lärosätena och alla svenska universitet har inte gått bakåt i en internationell jämförelse. Resonemanget blir inte riktigt intressant förrän det blir nedbrutet på lärosäten, och helst även vetenskapsområden, men det finns ingenting alls av det i artikeln. Den underliggande bibliometriska analysen från Vetenskapsrådet redovisar inte heller några skillnader mellan universiteten, trots att det från tidigare analyser är väl känt att variationen är stor. Jag hoppas Vetenskapsrådet utvecklar detta. Först då kan vi komma ordentligt framåt med åtgärderna, olika på olika lärosäten.

One thought on “Svensk forskning internationellt

  1. Ping: Forskning i toppklass | P-O:s reflektioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s