Rektors brev till de nya områdesnämnderna 2011-12-12

Jag vill med detta brev till de båda nya områdesnämnderna erinra om bakgrunden till att nämnderna inrättats, ge vissa synpunkter på hur nämnderna bör arbeta, upplysa om uppdrag rörande översyn av listorna på ledande forskningsområden, kvalitetsuppföljningar, förslag på områdesövergripande satsningar och förändringar i institutionsorganisationen, samt påminna om några avgörande framtidsfrågor.  Jag kommer att säga mer om det humanistisk-samhällsvetenskapliga området än om det naturvetenskapliga, då den nya organisationen för det förstnämnda området är mer komplicerad och innebär en större förändring.

Beslut om ny organisation

Universitetsstyrelsen beslutade om den nya organisationen vid sitt sammanträde 15 april 2011. Bakgrunden till beslutet beskrivs i en promemoria till universitetsstyrelsens sammanträde. Jag rekommenderar de nya områdesnämnderna att ta del av innehållet i denna promemoria. Där framhålls att förändringar bör övervägas inom tre nivåer av universitetets nuvarande organisation, ”inom de båda fakulteterna för humaniora och samhällsvetenskap, för det humanistisk-samhällsvetenskapliga områdets samlade ledning och styrning, och för kärnverksamhetens inflytande i universitetsledningen”.

Det humanistisk-samhällsvetenskapliga området

Frågan om den interna organisationen och styrningen av humanistisk respektive samhällsvetenskaplig fakultet är redan under behandling av dessa båda fakulteter. Jag räknar med att den nya områdesnämnden för humaniora, juridik och samhällsvetenskap också tar upp den interna organisationen av hela det humanistisk-samhällsvetenskapliga området till diskussion och eventuella förslag till förändring. Den stora ämnesbredden inom humanistisk respektive samhällsvetenskaplig fakultet och de många nära sambanden mellan alla tre fakulteterna motiverar såväl en sammanhållen överblick av hela området som fler fora för beredning och samarbete inom andra konstellationer av ämnen än den som bestäms av den traditionella fakultetsindelningen.

Vad beträffar frågan om det humanistisk-samhällsvetenskapliga områdets samlade ledning och styrning så är den formellt löst genom inrättandet av områdesnämnden och utnämningen av vicerektor för området. Av universitetets arbetsordning med regler för delegering framgår att områdesnämnden tillskrivs samtliga de uppgifter och beslutsbefogenheter som tidigare var reglerade till fakultetsnämnd. Samtidigt kan områdesnämnden vidaredelegera till fakultetsnämnd de frågor som bäst behandlas av dessa organ. Det är emellertid avgörande för områdets framtida utveckling att den nya områdesnämnden verkligen axlar ledningen av det humanistisk-samhällsvetenskapliga området och dess många olika ämnesområden och inte begränsar sin verksamhet till rent fakultetsövergripande frågor.

Det humanistisk-samhällsvetenskapliga området innefattar en rad framträdande ämneskonstellationer som områdesnämnden måste beakta i sin ledning och styrning av området. Exempel på sådana områden är språk, ekonomi, hälsovetenskap, IT, mediastudier, estetiska ämnen och utbildningsvetenskap. Därtill kommer naturligtvis övriga för de tre fakulteterna centrala ämnesområden, t ex historisk-filosofiska ämnen, juridik och de många samhällsvetenskapliga ämnena. Alla dessa olika ämnesområden måste utgöra grunden för områdesnämndens ställningstaganden; nämnden kan i sitt arbete inte betrakta humaniora, juridik och samhällsvetenskap som homogena och jämförbara områden. Områdesnämndens strategiska beslut, resursallokering, etc., måste referera till denna ämnesvariation inom fakulteterna och inte bara till fakulteterna som sådana.

Det naturvetenskapliga området

Det naturvetenskapliga området och den naturvetenskapliga fakulteten är sedan länge organiserad i fyra sektioner, biologiska, kemiska och matematisk-fysiska sektionen samt sektionen för geo- och miljövetenskaper. Sektionerna utgör beredande organ och besluten fattas i naturvetenskapliga fakultetsnämnden, från årsskiftet tillika områdesnämnden för naturvetenskap. Min uppfattning är att denna organisation fungerar väl för den samlade ledningen och styrningen av det naturvetenskapliga området vid universitetet.

Nya vicerektorer

En brist i dagens organisation är avsaknaden av företrädare för fakulteterna/kärnverksamheten i universitetsledningen. Denna brist åtgärdas med de båda nya vicerektorerna. Universitetet får från och med årsskiftet en universitetsledning bestående av fem personer, rektor, prorektor, förvaltningschef och de båda vicerektorerna för naturvetenskap och humaniora-samhällsvetenskap. Vicerektorerna får tjänsterum i Bloms Hus och kommer att ha praktiskt taget daglig kontakt med övriga delen av universitetsledningen. Vicerektorerna ska samtidigt ha nära kontakt med sina respektive dekaner av olika slag och fungera som ordförande i områdesnämnderna. Det är ett omfattande och viktigt uppdrag. Jag hoppas att områdesnämnderna kommer att ge sina ordförande allt stöd i deras arbete.

Ledande forskningsområden

Tillträdande fakultetsnämnder har tidigare fått i uppdrag att identifiera ledande forskningsområden vid fakulteten. Detta uppdrag går nu till de nya områdesnämnderna. Det är exempel på en fråga där jag förväntar mig att områdesnämnden för humaniora, juridik och samhällsvetenskap behandlar området i sin helhet. Jag önskar alltså två listor, en för naturvetenskap och en för humaniora-samhällsvetenskap. Det kräver att kriterierna för identifieringen och beteckningarna av de ledande områdena utformas på samma sätt över sektions- och fakultetsgränserna inom naturvetenskap respektive humaniora-samhällsvetenskap. Jag räknar också med att universitetsledningen genom vicerektorerna ska diskutera och så långt det är lämpligt och möjligt harmonisera processen för identifiering och beteckning av ledande forskningsområden vid universitetet som helhet. Uppdraget att identifiera ledande forskningsområden kommer att i mer preciserad form i särskild ordning formellt lämnas till områdesnämnderna.

Kvalitetsuppföljningar

Strategiskt arbete och kvalitetsuppföljning har blivit allt viktigare för fakultetsnämnderna. Jag är angelägen om att denna utveckling fortsätter och att områdesnämnderna tar det övergripande ansvaret för detta arbete. En fråga av avgörande betydelse för universitetets utveckling är rekryteringen av lärare där allt måste göras så att de bästa forskarna och lärarna kan anställas. Exempel på andra viktiga frågor är studentrekrytering och genomströmning, lärarutbildningen, stora externa ansökningar och ämnesövergripande frågor. Grunden för områdesnämndernas arbete med strategiska frågor och kvalitetsuppföljning är den goda kännedom om verksamheten som finns i nämnderna och deras underorgan. Den årliga uppföljningen av verksamhetsplanen, med nyckeltal för olika indikatorer på institutionsnivå erbjuder, liksom de bibliometriska analyser som genomförs av vår bibliometriker, är hjälpmedel för att identifiera och tydliggöra problem på institutionsnivå. Jag önskar att områdesnämnderna identifierar de problem och möjligheter som finns och de institutioner som kan och bör förbättra sig i olika avseenden. Det strategiska arbetet och kvalitetsuppföljningen kan förmodligen till stor del utföras av fakulteter och sektioner, men områdesnämnderna bör leda arbetet.

Områdesövergripande verksamheter

Organisationen av universitetet i två huvudområden får inte medföra att avståndet mellan naturvetenskap och humaniora-samhällsvetenskap ökar. Tvärtom är det önskvärt att vi ökar antalet tvärvetenskapliga, områdesövergripande verksamheter. Vi har redan flera sådana verksamheter, Stockholm Resilience Centre är kanske det främsta exemplet. Det finns dock anledning att överväga flera nya satsningar, och de kan variera i omfattning. Jag är beredd att tillskjuta särskilda resurser för att starta nya områdesövergripande verksamheter. Förslag på sådana satsningar kommer bäst från forskarna och lärarna själva, men de måste diskuteras och bedömas av områdesnämnderna innan de förs vidare till universitetsledningen och rektor för eventuellt beslut. Jag hoppas att områdesnämnderna kan bidra till att sådana förslag väcks, bearbetas och förs fram.

Institutionsorganisationen

De senaste sex åren har en rad förändringar i institutionsorganisationen genomförts. Ett huvudsyfte har varit att skapa större och mindre sårbara institutioner. Inom det s k Översynsprojektet har institutionsövergripande samarbeten inom administrationen dessutom initierats inom humanistisk fakultet. Samtidigt kvarstår inom alla de tre stora fakulteterna några enligt min mening alltför små och därmed sårbara och svaga enheter vars ställning nu diskuterats under lång tid. Det handlar om institutioner och centrumbildningar med en årsomsättning som inte når upp till ca 30 mkr. De nya områdesnämnderna bör nu aktivt driva frågan om en förändrad ställning för dessa små enheter. Jag är beredd att tillskjuta särskilda resurser för att initiera nya samarbeten och underlätta nödvändiga sammanslagningar.

Vår internationella ställning

Om jag ska försöka identifiera några stora framtidsfrågor för Stockholms universitet är det två sådana jag särskilt tänker på. Den ena är vår internationella ställning. Jag är övertygad om att universitetets framtida lyckosamma utveckling är starkt kopplad till en starkare internationell ställning. Vi har redan en utomordentligt stark position när det gäller forskningens genomslagskraft mätt med bibliometriska data. Vi kan och behöver förbättra oss när det gäller vårt internationella rykte. Ökat studentutbyte och fler internationella rekryteringar av lärare och forskare är viktiga åtgärder i detta sammanhang. Vår internationella ställning behöver uppmärksammas i de kvalitetsuppföljningar jag nämnt ovan. Vi behöver fokusera och intensifiera vårt utbyte med utvalda universitet i andra länder och driver redan detta genom Stockholm University Academic Initiative.

KTH och Karolinska institutet

Den andra stora framtidsfrågan är vår relation med KTH och Karolinska institutet. Som bekant har jag vid många tillfällen fört fram tanken att våra tre universitet bör förenas till ett universitet med KI och KTH bevarade som enheter och starka varumärken. Det är också väl känt att det för närvarande inte finns ett samlat stöd för denna tanke, särskilt inte från KI. Jag menar ändå att vi nu bör intensifiera samarbetet med KI och KTH. Vi har redan ett väl utvecklat samarbete inom forskningen med rader av gemensamma projekt och inrättningar av olika slag, SciLifeLab är det mest framträdande exemplet. Emellertid bör vi kunna utveckla mycket mer av samarbete när det gäller utbildningen, och det gäller alla tre nivåerna, grundläggande, avancerad och forskarutbildningsnivå. Här hoppas jag att områdesnämnderna ska kunna driva samarbetet framåt. Våra tre universitet kan också vinna mycket på att uppträda gemensamt i den internationella marknadsföringen. Jag kommer själv att försöka driva dessa frågor vidare tillsammans med rektorerna för KTH och Karolinska.

Vår vision

Stockholms universitets vision – år 2015 ska utbildning och forskning vid flertalet av universitetets institutioner och enheter inta en nationellt ledande och internationellt framstående ställning – utformades 2005 och vi närmar oss år 2015. Jag är övertygad om att de nya områdesnämnderna verksamt kommer att bidra till att vi når målet.