Rektors upptaktstal 2009-09-02

Välkomna tillbaka efter sommaren!

När jag blev rektor beslutade jag mig för att lägga ned min botaniska forskning och ägna mig helt åt mitt nya uppdrag, men på sommaren blir det ändå en del tid till mitt gamla intresse.

Jag brukar hjälpa till med lite fältarbete. Här är jag i färd med inventering av ett träsk i mellersta Uppland. Jag har också varit runt på många öar i Stockholms skärgård och hjälpt en av våra doktorander i naturgeografi med inventering av gamla betes- och hagmarker.

Mitt sexåriga förordnande som rektor är snart till ända, strax efter årsskiftet. Jag vill naturligtvis fortsätta. En betryggande majoritet av valförsamlingen samt universitetets styrelse har gett mig det förtroendet och regeringen har under sommaren följt er rekommendation och gett mig fortsatt förordnande, till och med januari 2013. Ett varmt tack för detta.

Jag vill ta detta tillfälle att ge en kort tillbakablick på hur huvudfrågorna för sex år sedan utvecklats fram till idag, vad som idag står högt på vår agenda, och vad som enligt min mening är viktiga framtidsfrågor för vårt universitet.

Någon av de första dagarna i september för sex år sedan fick jag besked om att jag nominerats till uppdraget som rektor vid Stockholms universitet. Jag började läsa på om Stockholms universitet, om universitetens grundutbildning, och om humaniora och samhällsvetenskap som jag inte visste så mycket om. Jag kom snabbt underfund med att grundutbildningen stod inför stora förändringar på grund av en internationell process som jag då inte visste något om, Bolognaprocessen. Jag fick också klart för mig att universitetets företrädare – i form av rekryteringsgruppen – inte var nöjda med universitetets framtoning i media och i samhället i stort, i jämförelse med de profilstarka systeruniversiteten KTH och Karolinska institutet. Det föll sig ganska naturligt att prioritera två huvudfrågor, utbildningens internationalisering och forskningens profilering.

Mitt invigningstal från 19 februari 2004 handlade nästan helt om dessa två frågor och hur de borde drivas framåt. Jag talade även om studentinflytande, den decentraliserade organisationen med många delvis alltför små institutioner, och jämställdhetsfrågor, särskilt bristen på kvinnliga professorer. Jag gjorde också det självklara konstaterandet att det är endast med er medverkan som vi skulle kunna lyckas lösa dessa frågor.

Hur har vi då lyckats? Bolognamodellen är införd. Grundutbildningen har blivit föremål inte bara för en mycket omfattande omorganisation med en uppdelning i två nivåer utan också för en innehållsmässig förnyelse med lärandemål och betygskriterier. Ett fantastiskt arbete har utförts av ett stort antal medarbetare på alla institutioner. Nu är vi mitt uppe i ett nytt stort arbete inom grundutbildningen, även det en formidabel utmaning: integreringen och förnyelsen av lärarutbildningen.

Arbetet med forskningens profilering inleddes med att identifiera våra ledande forskningsområden. Det var inte alla som tyckte att detta var meningsfullt eller klokt, men fakultetsnämnderna sammanställde en lista på sammanlagt 17 områden. Vi tryckte upp de ledande forskningsområdena på lappar som jag hade med mig i olika sammanhang särskilt utanför universitetet. Jag vet att lanseringen av dessa områden haft stor betydelse för bilden av Stockholms universitet som ett framstående forskningsuniversitet.

Vi har också varit mycket lyckosamma i alla de stora utlysningar till starka forskningsmiljöer som varit ett huvudtema i forskningsfinansieringen de senaste 3-4 åren. Det gäller även forskningspropositionens strategiska medel, trots att de i huvudsak dirigerats till medicin och teknik. Besked om forskningsrådens rekommendationer kom strax före sommaren och de visar vår styrka inom klimat- och miljöforskning. Vi är dessutom med på flera rekommenderade ansökningar inom medicin och teknik.

Vetenskapsrådets bibliometriska analyser visar att vår forskning har stor genomslagskraft, och det gäller såväl naturvetenskap som humaniora-samhällsvetenskap. Om det statliga forskningsanslaget skulle omfördelas mellan lärosätena baserat på Vetenskapsrådets modell skulle Stockholms universitet få den största ökningen, 24-27%.

De nya fakultetsnämnder som tillträdde 1 januari i år har fått i uppdrag att se över listan över ledande forskningsområden. Det blir tredje gången vi reviderar listan. Nämnderna ska dessutom på motsvarande sätt identifiera våra framstående områden inom utbildning, vilket vi försöker oss på för första gången. Det här sammanhänger med vår vision.

Den tillkom 2005 i samband med att vi beslutade om en ny långsiktig plan och årliga verksamhetsplaner med fokus på särskilda insatser och uppföljning hur vi lyckas med uppsatta mål. Den långsiktiga planen och de årliga verksamhetsplanerna ska även fortsättningsvis vara centrala dokument i vårt arbete.

Hur ska vi nå visionen och hur ska man tolka vad som menas med ledande och områden? Det är berättigade frågor som inte kan ges ett enkelt svar. Definitioner och åtgärder varierar mellan vetenskapsområden och ämnen, mellan fakulteter och institutioner. Det viktiga är att vi fortsätter att diskutera och bearbeta dessa frågor för att komma framåt, för att upprätthålla och utveckla vår excellens i utbildning och forskning. Jag besökte nyligen humanistiska och juridiska fakultetsnämnderna för att tala om dessa frågor. Jag träffar naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga fakultetsnämnderna nu i september. Vid årsskiftet inleder jag en ny besöksrunda på alla institutioner.

Flera institutioner har fått nya prefekter under sommaren. Jag vill hälsa er särskilt välkomna. Prefekterna har viktiga ledande roller i vår organisation. Prefekterna och institutionerna har mycket större handlingsutrymme och större möjligheter att driva på utvecklingen än vad många föreställer sig.

Det gångna året har forskningsfrågorna stått i fokus. Det har handlat mycket om forskningspropositionen och utlysningen av resurser för strategiska forskningsområden. Det kommande året kommer grundutbildningsfrågorna att dominera: lärarutbildningen, studieavgifter och studentinflytande.

Det är glädjande att många fler studenter nu söker våra utbildningar och att vi nu till hösten kunnat ta in 15% fler studenter än vid förra årets höstupptakt. Förra veckan hälsade jag de nya studenterna välkomna här i Aula Magna och det var fantastiskt att se aulan fullsatt till sista plats.

Vi har nu haft ansvaret för lärarutbildningen i Stockholm i 1½ år, men vi är långt ifrån färdiga med att reformera och integrera lärarutbildningen i vårt universitet. I november förväntas propositionen om en ändrad förordning för lärarutbildningen och allt tyder på att vi då får en differentiering i olika examina. Då måste vi ta ställning till hur vi ska profilera vår lärarutbildning, vilka inriktningar vi ska ha och vilka vi inte ska ha. Under våren genomförde fakulteterna en inventering av all vår forskning som har anknytning till lärarutbildningen. Den inventeringen blir ett viktigt underlag när vi ser över hur vi ska organisera och planera lärarutbildningen inför framtiden.

Under hösten förväntas regeringen sätta ned foten när det gäller hur studieavgifterna för utomeuropeiska studenter ska införas. Vi vet mycket litet om hur detta system ska se ut. Statssekreteraren antydde vid budgetdialogen i maj att lösningen kan bli att lämna till varje lärosäte att själv bestämma om detta. Innebörden i ett sådant förslag är att vi inte längre skulle få räkna håsar och håpar för utomeuropeiska studenter, men själva avgöra hur många sådana studenter vi vill ta in, vilken utbildning de ska få, vad det ska få kosta och vad vi ska ta betalt. Då står vi inför ett nytt jättestort planeringsarbete inom grundutbildningen. Vi får vänta och se. Besked ska alltså komma under hösten.

Kårobligatoriets avskaffande om ett år kräver att vi nu tar itu med hur vi då på ett bra sätt ska organisera studentinflytande, studentmedverkan och studiesocial verksamhet. Studentkåren har sammanställt ett mycket bra underlag för vad olika verksamheter kan komma att kosta. Samtidigt måste vi komma ihåg att om dessa verksamheter i fortsättningen ska finansieras av vårt grundutbildningsanslag så går det till slut ut över antalet undervisningstimmar. Vi får ta ställning till förslagen i höstens budgetarbete. Jag räknar med en bra dialog med studentkåren i dessa frågor. Vi har tillsammans med studentkåren under våren utarbetat nya riktlinjer för studentinflytande, riktlinjer som fastställdes vid sista rektorsföredragningen före sommaren och som jag förstår att studentkåren är mycket nöjd med.

Vårt översynsprojekt, dvs inventeringen av hur all administration fördelar sig på förvaltningen och på institutionerna genomfördes under förra året och har resulterat i att vår förvaltningschef Ann-Caroline Nordström beslutat om ett antal åtgärder. Hon ska strax berätta mer om detta. Den nya redovisningsmodellen införs fullt ut nästa år. Att sjösätta modellen har inneburit ett betydande arbete på många institutioner och på ekonomiavdelningen. Indelningen i kostnadsbärare, kärnverksamhet och stödverksamhet är inte alltid självklar. Jag är dock övertygad om att modellen – när den väl är införd och inkörd – kommer att bli ett kraftfullt instrument för att på bästa sätt använda våra resurser.

För sex år sedan tog jag upp jämställdhetsfrågorna. Jag var och är genuint intresserad framförallt av att öka antalet kvinnliga professorer. Som ni vet har vi genomfört ett antal åtgärder för att befrämja befordran och rekrytering av kvinnor som professorer. Andelen kvinnor bland de nya professorerna var under den gångna fyraårsperioden över 40%, men vi måste fortsätta bevaka utvecklingen. Jag hoppas att många institutioner tar egna initiativ till att stödja kvinnors meritering för befordran till professor och med egna resurser anställer fler kvinnliga gästprofessorer. Kostnaden för sådana tidsbegränsade åtgärder är inte större än att den kan klaras av många institutioner inom ramen för de egna resurserna.

Vår lokalförsörjning kommer att bli en stor fråga de kommande åren. Vi behöver utvidga våra lokaler för att klara integreringen av lärarutbildningen och säkerställa att all utbildning och forskning vid universitetet kan verka i goda och ändamålsenliga lokaler i framtiden. I Albano ska vi skapa ett nytt och attraktivt campus i anslutning till Kräftriket och Albanova. Vi ska bygga nytt för ekonomiämnena, matematik och för Stockholm Resilience Centre. Ett nytt kårhus är sedan länge under planering och i anslutning till studentkåren universitetsförvaltningslokaler som ska frigöra utrymme i Södra Huset. Arrheniuslaboratorierna är under tillbyggnad. JMK ska beredas plats i Frescati.

Samverkan eller tredje uppgiften är ett annat område som vi utvecklat de senaste åren. Vi har byggt upp en näringslivssektion och intensifierat arbetet med näringslivssamverkan och stöd till innovationer och kommersialisering. Vi arbetar långsiktigt med donationer från näringslivet och privatpersoner inte minst alumner, och vi får ha ett visst tålamod, tiderna just nu är inte de bästa. Vi behöver utveckla och intensifiera vårt arbete med att stärka bilden av Stockholms universitet i samhället, särskilt hos beslutsfattare och potentiella studenter. Verksamheten inom våra fyra fakulteter har stor samhällsrelevans. I universitetets forsknings- och utbildningsstrategi som vi tidigare lämnat till regeringen betonade vi särskilt universitetets samhällsinsatser för forskning och utbildning inom miljö och klimat, globaliseringens utmaningar för samhället, språk, och lärarutbildning.

En samverkansfråga som ligger mig mycket varmt om hjärtat är samarbetet med KTH och Karolinska institutet. Tillsammans utgör Stockholms universitet, Karolinska institutet och KTH landets största konstellation inom högre utbildning och forskning med ledande verksamhet inom alla vetenskapsområden. Tillsammans är vi dubbelt så stora som något annat svenskt eller nordiskt universitet. Tillsammans skulle vi, om man räknar oss som ett lärosäte, rankas bland Europas fem främsta och världens 25 främsta universitet enligt de mest välkända rankinglistorna. Det största enskilda bidraget i forskningspropositionens strategiska satsningar, över 100 mkr, går enligt Vetenskapsrådets rekommendation till vår med KTH och Karolinska institutet gemensamma ansökan för Science for Life Lab, ett nationellt forskningsinstitut inom de molekylära biovetenskaperna i de tre lärosätenas regi. Det är ett exempel på vår gemensamma styrka och vad vi kan åstadkomma när vi agerar tillsammans. Jag ska verka för att vidareutveckla vårt samarbete. Min förhoppning är att det ska kunna leda till en mer sammanhållen organisation, en allians, någon gång i framtiden ett sammanhållet universitet. Jag vet inte exakt när och hur, men jag är övertygad om att det är den rätta framtidsstrategin för dagens tre universitet i Stockholm.

De många grundutbildningsfrågorna men även många andra frågor kring forskning och samverkan har inneburit att belastningen har ökat på universitetsledningen som består av tre personer, rektor, prorektor Lena Gerholm och förvaltningschef Ann-Caroline Nordström. Det är arbetet i universitetsövergripande organ men även Stockholms universitets representation i många nationella och internationella aktiviteter som tar tid. Vi tre räcker inte riktigt till, även om vi har ett starkt stöd av de fyra dekarnerna dekanerna Gudrun Dahl, Said Mahmoudi, Stefan Nordlund och Gunnar Svensson som rycker in för hela universitetet i många sammanhang. Universitetsledningen ska från 1 oktober förstärkas med en fjärde person. Jag har tillfrågat professor Anders Gustavsson som förklarat sig villig att påta sig detta uppdrag. Anders Gustavsson är samhällsvetare, professor i pedagogik och känd för många som ordförande i Lärarutbildningsnämnden. Han kommer inte att ha något speciellt ansvarsområde utan utgöra en fjärde person i universitetsledningen. Jag får återkomma till vilken titel han ska ha. Han kommer också tillsvidare att behålla uppdraget som ordförande i Lärarutbildningsnämnden.

Sommarens lugn och ro, illustrerad av den här bilden jag tog för några veckor sedan, är över och det är åter fullt upp och mycket att göra på universitetet. Jag trivs verkligen med det och hoppas att ni gör detsamma. Det är som alltid ”mycket nu” som man säger. De många grundutbildningsfrågorna och lokalfrågorna med flyttningar och ombyggnader kommer att innebära mycket arbete. Man kan tycka att nu behöver vi lite lugn och ro efter alla förändringar som inträffat de senaste åren, Bolognaprocessen, lärarutbildningen, redovisningsmodellen, för att nämna några. Jag kan tyvärr inte utlova någon lugn och ro. Jag hörde i våras en installationsföreläsning av en av våra professorer i företagsekonomi. Han talade just om detta, att i de flesta organisationer är det alltid mycket på gång. Slutsatsen är att förändring är normaltillståndet. Vi kommer alltid att ha fullt upp. Även om de aktuella frågorna kommer att innebära mycket arbete för många institutioner de kommande åren hoppas jag att ni ska känna samma glädje i arbetet med vårt universitet som jag känner.

Tack för er medverkan.

Annonser