Rektors upptaktstal 2010-09-16

Kära medarbetare,

Terminen är redan i full gång och vi har fler studenter än någonsin, fler än något lärosäte haft i Sverige någonsin. Det är roligt men vi står också inför många utmaningar. Jag ska börja med en sommarbild. Det är inte sommar i Sverige denna bild visar utan sommar i Sydafrika. Thomas Hartman från Företagsekonomiska institutionen och jag botaniserar i bergen i Kapområdet då vi besökte Kapstaden för att utveckla vårt samarbete med University of Cape Town, Afrikas främsta universitet. Det får vara en illustration till frågorna om vår internationella ställning, mer aktuella än någonsin.

Vid upptakten förra året tog jag upp tre då aktuella grundutbildningsfrågor inför det förestående arbetsåret: lärarutbildningen, studentinflytande och studieavgifter. Jag börjar med att säga något om dessa tre områden.

Lärarutbildningen

År 2008 tog vi över lärarutbildningen i Stockholm. Vår absoluta ambition är att skapa en ny och bättre lärarutbildning. Ett stort och engagerat arbete har under de gångna 2½ åren lagts ned på detta av många medarbetare, särskilt av alla er som kommit till universitetet från Lärarhögskolan och som har lärarutbildningen som huvudsakligt verksamhetsområde.

Lärarutbildningen ska vara en angelägenhet för hela universitetet, och då behöver vi ta ytterligare några steg för att säkerställa integrationen i universitetet som helhet. För det behöver vi göra ändringar i institutionsorganisationen, samla verksamheten i Frescati och se över styrningen av lärarutbildningen.

Strax före sommaren beslutade universitetsstyrelsen om de förändringar i institutionsorganisationen som ska gälla i framtiden. De genomförs nästa år och delvis senare i samband med flyttningarna från Konradsberg till Frescati. Pedagogiska institutionen har flyttat in i nya lokaler och den allmändidaktiska delen av DOPA-institutionen är snart på väg dit. Barn- och ungdomsvetenskap har flyttat till Frescati Hage och förskoledelen av DOPAinstitutionen är också på väg dit. Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik – MND – har i sommar flyttat in i en helt nybyggd förlängning av Arrheniuslaboratorierna. Jag ska dit på invigningsfest den 10 november. Vi arbetar på att så snart som det är möjligt flytta resterande verksamheter. Förvaltningschefen Ann-Caroline Nordström kommer strax att säga mer om de pågående lokalprojekten.

En fråga som engagerat många är den framtida styrningen av lärarutbildningen. I fredags beslutade universitetsstyrelsen om den nya styrmodellen. Innebörden i denna är att lärarutbildningen så långt möjligt ska styras av fakultetsnämnderna. Lärarutbildningsnämnden avvecklas alltså vid årsskiftet. För de frågor som berör flera fakulteter inrättas ett samordningsorgan med dekanerna och student- och  kommunrepresentanter. Jag vill understryka att samordningsorganet inte ska vara någon ny lärarutbildningsnämnd, styrningen av lärarutbildningen ska så långt det är möjligt skötas av fakultetsnämnderna.

Vi har fortfarande mycket arbete framför oss när det gäller lärarutbildningen. De organisatoriska förändringarna är en mindre del. Det stora arbetet handlar om den nya lärarutbildning, eller snarare de fyra nya lärarutbildningar som enligt den nya förordningen ska sjösättas nästa år. Vår omfattande ansökan om examensrätter till de nya lärarutbildningarna lämnades strax före sommaren. Vad som fortfarande är lite oklart är arbets- och ansvarsfördelningen mellan oss och andra lärarutbildare i Stockholm, dvs GIH, Kungliga Musikhögskolan, Konstfack, Danshögskolan och KTH, men vi kommer naturligtvis att få våra ansökningar om examensrätter beviljade. Ett stort tack till alla er som arbetat och arbetar med integrationen av lärarutbildningen i universitetet och med planeringen av framtidens nya lärarutbildningar.

Studentinflytande

Kårobligatoriet avskaffades 1 juli. Universitetsstyrelsen beslutade i våras om kårstatus för Stockholms universitets studentkår, men Överklagandenämnden för högskolan har i sommar beslutat att de tidigare kårerna vid JMK, DSV och Socialhögskolan ska få fortsatt kårstatus.

Vi har alltså tre institutionsbaserade kårer och så Stockholms universitets studentkår SUS för studenterna vid alla övriga institutioner. Jag önskar alla fyra kårerna lycka till och hoppas att SUS lyckas rekrytera många medlemmar. Målet var minst 12000 och det är redan uppnått. På central nivå fortsätter vi som tidigare, då de fyra kårerna kommit överens om att SUS ska företräda alla studenter i universitetsstyrelsen och i andra sammanhang på universitetsnivå.

Jag träffar studentkårens ledning varje vecka, i samband med de formella rektorsbesluten men också i andra sammanhang. Det är en styrka för universitetet att ha studenternas stöd när beslut ska fattas i olika frågor. Ett bra exempel är genomförandet av Bolognaprocessen där Stockholms universitet uppmärksammats nationellt. Då hade vi ett mycket bra samarbete med studenterna. Detsamma gäller alla de frågor som förra året behövde lösas i samband med kårobligatoriets avskaffande. Insatserna från studentkårens dåvarande ledning var verkligen konstruktiva. Jag ser fram emot ett lika bra samarbete med den nya ledningen.

Studieavgifter

Riksdagen har i stor enighet över blockgränsen beslutat om att studieavgifter ska införas för utomeuropeiska studenter. Politikerna menar att det inte är rimligt att vi för skattemedel utbildar stora grupper av studenter från länder utanför Europa. Jag är ingen anhängare av studieavgifter men har förståelse för denna synpunkt. Ett stipendiesystem kommer att finnas som befriar ett antal utomeuropeiska studenter från avgifterna men det blir inte särskilt omfattande och vi vet fortfarande inte riktigt hur det kommer att se ut. Riksdagen har också beslutat att studieavgifterna ska täcka samtliga kostnader för de betalande utomeuropeiska studenterna.

Vi har räknat på detta och det kommer att kosta 90 000 kr för studier inom humaniora/samhällsvetenskap/juridik och 140 000 kr för naturvetenskapliga studier. Det är ungefär samma prisnivå som i Uppsala och Lund och vid KTH. Det blir särskilda priser för vissa utbildningar som socionom, psykolog, journalist och lärare, de sistnämnda bland annat på grund av kostnaderna för den verksamhetsförlagda delen av utbildningen i skolorna. Nu tror jag inte att det kommer så många utomeuropeiska studenter hit för att läsa lärarutbildningen, de flesta kommer ju för våra engelskspråkiga kurser framförallt inom masterutbildningen.

Våra inresande internationella studenter är ett kvalitetshöjande inslag i vår utbildning. De bidrar till mångfald, vidgar våra vyer och stärker vårt internationella perspektiv. De blir också viktiga ambassadörer för Sverige, Stockholm och Stockholms universitet. Vi har idag knappt 5% inresande internationella studenter, och då räknar jag inte bara utbytesstudenterna utan även free movers från alla länder även inom Europa. Siffran kommer säkert att sjunka då vi förmodligen tappar många utomeuropeiska free movers när avgifterna införs.

Även om vi får räkna med en nedgång de närmaste åren önskar jag att vi i framtiden ska ha ett betydande inslag av inresande internationella studenter. Då måste vi arbeta aktivt med marknadsföring och mottagning. Vi får ta hjälp av de många partneruniversitet vi har runt om i världen. En arbetsgrupp för internationalisering under ledning av prorektor Lena Gerholm arbetar nu med dessa frågor. Internationaliseringen är en fortsatt viktig framtidsfråga där vi är beroende av insatser från många av er som är här idag.

Ekonomi

Den sk rektorskonseljen vid Stockholms universitet består av universitetsledningen, dekaner, studentkårens ordförande och vice ordförande samt informationschefen, planeringschefen, chefsjuristen, fakultetskanslicheferna och föredragande handläggare. Vi träffas regelbundet för beredning av olika frågor. Nu under höstterminen är nästa års budget en viktig fråga för rektorskonseljen. Pengar är ju alltid aktuellt och jag vill också säga något här och nu om vår ekonomi.

Prognosen för årets resultat visar på ett överskott på 166 mkr. Det betyder att vårt samlade sparade kapital vid årsskiftet kan överstiga 600 mkr, och därtill kommer 900 mkr i ännu ej utnyttjade bidragsmedel. Vi har helt enkelt inte kunnat använda våra ökade anslag fullt ut. Det handlar om både grundutbildningsmedel och forskningsmedel. Jag är medveten om att situationen på enskilda institutioner kan se helt olika ut och att en stor del av dessa resurser är öronmärkta för vissa ändamål. Sammantaget är det ändå så att vi har sparat på oss ett stort outnyttjat kapital, som praktiskt taget helt och hållet ligger på institutionsnivå.

Situationen liknar den på alla de andra stora universiteten. Den utgör tyvärr ett stort hinder för framtida satsningar och förstärkningar av statens anslag till högre utbildning och forskning. Finansdepartementet talar om den rika sektorn och Riksrevisionen har satt igång en granskning av orsakerna till den uppkomna situationen. Det förväntas att rektorer och universitetsledningar runt om i landet agerar.

Vi kommer att göra särskilda engångssatsningar på internationalisering. Förslag ska utarbetas av den arbetsgrupp under prorektors ledning jag nämnde tidigare. De olika flytt- och byggnadsprojekten kommer också att dra en hel del engångskostnader de kommande åren. Jag vill samtidigt understryka att ni har stora möjligheter till egna initiativ ute på institutioner och enheter. Prefekter, föreståndare, studierektorer, ledamöter i institutionsstyrelser och andra beslutande organ, ni är många här idag som har ett inflytande över hur vi använder våra resurser. Jag vill inte uppmuntra till slöseri och ekonomiskt lättsinne men det finns utrymme för mer strategiska insatser särskilt sådana av engångskaraktär som inte långsiktigt binder upp resurserna. Flera internationella gästforskare och gästföreläsare är ett exempel på en bra satsning. Det är en bra strategi för att främja vår internationella ställning och för att vi ska lyckas uppnå vår vision om en nationellt ledande och internationellt framstående ställning för majoriteten av våra verksamheter.

Avreglering och självbestämmande

Regeringens autonomiproposition har inneburit en lång rad strykningar i högskolelagen och högskoleförordningen från och med årsskiftet. Den statliga regleringen av vår organisation och befattningsstruktur har minskat betydligt. Det är meningen att lärosätena ska bestämma själva. Beträffande organisationen räknar jag med att universitetsstyrelsen ska fatta sådana beslut att vi under år 2011 ska fortsätta med vår nuvarande fakultetsorganisation.

Mandatperioderna för de nuvarande fakultetsnämnderna och dekanerna sträcker sig till och med 2011. Men jag önskar också att vi förnyar vår organisation från och med 2012. Det pågår en nationell utveckling där externa aktörer ställer allt högre krav på universitetens rektorer och universitetsledningar. Man förväntar sig mer av aktiv strategisk styrning från rektorer och ledningar. Det framkommer tydligt då jag träffar högskole- och forskningsministern, statssekreteraren och andra företrädare för utbildningsdepartementet, då jag träffar företrädare för andra viktiga aktörer som cheferna för de stora forskningsfinansiärerna som t ex Vetenskapsrådet och Wallenbergsstiftelsen. Kort sagt, det förväntas från vår omgivning att rektor och universitetsledning ska ta ett fastare grepp också över innehållet i utbildning och forskning.

Jag har förstått att det är många, kanske inte precis på Stockholms universitet men på många andra universitet, som nu misstänker att universitetsrektorerna tänker ta tillfället i akt att öka sin makt på bekostnad av fakulteterna. Högskolelagens skrivningar om fakulteter och deras befogenheter försvinner ju från årsskiftet. Låt mig här göra klart att jag inte har några som helst planer på att nedmontera det kollegiala inflytandet. Jag vill tvärtom möta de nya kraven på rektor och universitetsledningen genom att stärka det kollegiala inflytandet i ledningen. Vi har idag fyra personer i universitetsledningen, rektor, prorektor, vicerektor och förvaltningschef. De fyra dekanerna som utgör de främsta företrädarna för kärnverksamheten ingår däremot inte i universitetsledningen.

Jag vill stärka det kollegiala inflytandet från kärnverksamheten genom att skapa en universitetsledning bestående av rektor, prorektor, förvaltningschef, en vicerektor för humaniora-samhällsvetenskap och en vicerektor för naturvetenskap. Jag önskar att dessa båda vicerektorer ska vara på något lämpligt sätt kollegialt utsedda. Den här bilden klippt och hopklistrad från våra websidor. Det är inte meningen att ni ska läsa namnen på alla institutioner och enheter, den är en illustration till vår organisation av kärnverksamheten i fakulteter och enheter. Vi har fyra fakulteter, humaniora, samhällsvetenskap, juridik och naturvetenskap. Varje fakultet är i sig bland de största och främsta – eller till och med de största och främsta – i sitt slag i landet.

Humaniora-samhällsvetenskap inklusive juridik är ett vetenskapsområde av stor diversitet men också med många samband över de klassiska fakultetsgränserna. Ledning och styrning av respektive fakultetsområde, humaniora, samhällsvetenskap och juridik fungerar utmärkt vid Stockholms universitet idag. Det gäller naturligtvis även naturvetenskap. Vår organisation är däremot dåligt rustad för strategiska beslut och styrning inom vetenskapsområdet humaniora-samhällsvetenskap som helhet. Jag menar att vi utöver den nuvarande fakultetsindelningen bör införa ett kompletterande organ för strategiska beslut och styrning inom hela vetenskapsområdet humaniorasamhällsvetenskap inklusive juridik. Vi saknar en sådan organisation idag och den behövs för framtidens utmaningar och som stöd för vicerektorn inom humaniora-samhällsvetenskap. Jag har inga färdiga lösningar till detaljerna i denna nya organisation men ser fram emot en konstruktiv diskussion under hösten och den kommande vintern.

Befattningsstrukturen

I den framtida högskoleförordningen är bara två lärarbefattningar reglerade, professor och universitetslektor. Vi behöver även befattningar motsvarande dagens forskarassistent/biträdande lektor, universitetsadjunkt och gästlärare. Vi ska också ta ställning till frågan om befordran till universitetslektor och till professor. Jag hoppas att vi ska kunna skapa en sammanhållen akademisk karriärstege.

Direkt efter doktorsexamen eller efter postdoktoranställning ska det finnas en tidsbegränsad instegsbefattning motsvarande biträdande lektor. Vi kan dock inte själva besluta om en sådan tidsbegränsning, den måste regleras i ett nationellt kollektivavtal mellan Arbetsgivarverket och de fackliga organisationerna. Förhandlingar om detta pågår och jag är säker på att de lyckas, men det är oklart om tjänstens benämning och tidsbegränsningens längd. Om man klarar en i förväg bestämd kvalitetsribba ska man därefter kunna få tillsvidareförordnande som lektor. Men ribban ska inte bara vara en formalitet. Bara de bästa ska få fortsätta.

Som lektor ska man kunna bli befordrad till professor eller få sin anställning omvandlad till professur. Denna möjlighet ska också finnas för de som är anställda som forskare, givet att man uppfyller kraven. Det ska som idag finnas gästlärare, gästprofessorer och adjungerade professorer. Vi har också inom ett antal utbildningar behov av lärare i vad man skulle kunna kalla färdighetsträning av olika slag. Det är undervisning som inte har någon omedelbar forskningsanknytning och där det inte är meningsfullt eller lämpligt med doktorsexamen för anställningskrav. Vi kommer att inrätta en sådan lärarbefattning, men det kommer att vara tydligt att den är till för särskilda utbildningar och utbildningssituationer och befattningen ska inte ingå i en akademisk karriärstege.

KI-KTH-SU

Landshövdingen tog upp vårt nära samarbete med Karolinska institutet och KTH, framförallt manifesterat av storsatsningen på vårt gemensamma SciLifeLab. Vår gemensamma strategi är att lyfta SciLifeLab till en nationell storsatsning i samma division som de nya stora anläggningarna i Lund och jag tror vi har goda möjligheter att lyckas, inte minst med det goda stöd vi har av Per Unckel.

Jag menar att Karolinska institutet, KTH och Stockholms universitet bör gå samman till ett universitet, naturligtvis med Karolinska institutet och KTH bevarade som starka varumärken och organisatoriska enheter för vetenskapsområdena medicin och teknik. Ett komplett universitet i Stockholm, med alla vetenskapsområden representerade, skulle bli dubbelt så stort som något annat universitet i Norden, rankas som ett av Europas främsta och ett av världens 25 främsta på de internationella rankinglistorna.

De flesta jag talat med uttrycker stor entusiasm för denna idé. Dit hör många företrädare för staden, länet och näringslivet. Dit hör också som jag uppfattar det en majoritet av medarbetarna på Stockholms universitet och KTH. Jag hoppas att vi som stöder tanken om ett enat universitet i Stockholm ska kunna övertyga de skeptiska om att vi alla har mycket att vinna på att ingå i ett komplett universitet med världsledande ställning.

I höst och vinter

På söndag är det val. Vi får se vad utgången kan innebära för högre utbildning och forskning. Oavsett valresultatet tror jag inte vi kan räkna med några stora tillskott av forskningsresurser, med tanke på lärosätenas nuvarande stora överskott. Båda blocken har emellertid lovat ökade resurser till grundutbildningen och en höjd studentpeng inom humaniora-samhällsvetenskap. Det har vi väntat på länge så det ser positivt ut alldeles oavsett utgången av valet.

För mig pågår en rad intressanta besök vid de samhällsvetenskapliga institutionerna. Som vanligt blir det också en rad invigningar av olika slag. Jag tänkte sluta med en bild på vad jag hoppas få inviga någon gång i vinter när det är som mörkast, en skylt med namnet Stockholms universitet på taket till Södra Huset. Äntligen har vi fått byggnadslov, efter många turer, och så här är det tänkt att det ska bli.

Jag är stolt över den verksamhet som vi bedriver vid Stockholms universitet. Jag får också många bevis på detta utifrån. Flera rektorskolleger har uppmärksammat genomslagskraften i vår forskning så som den kommer till uttryck i Vetenskapsrådets bibliometriska analys. Citeringen av våra forskningsresultat – och det handlar naturligtvis vid denna typ av analyser mycket om våra naturvetares insatser – ligger mer än 30% över världsgenomsnittet, en siffra långt över den för övriga universitet i landet.

Chefen för ett av de internationella ranking-företagen besökte nyligen Stockholms universitet och påpekade då att humaniora-samhällsvetenskap vid Stockholms universitet har särskilt höga siffror i mätningarna av internationellt anseende. Vi klättrar uppåt på rankinglistorna.

Det är inte jag eller universitetsledningen som ska ta åt sig äran av dessa framgångar, den tillkommer er alla som i olika funktioner arbetar med utbildning och forskning och stöd till utbildning och forskning vid vårt universitet. Varmt tack.